Saknad
07.31
Vaknade för en stund sen, idag mår jag inte bra. Eller jag känner mig väl ändå okej, men saknaden efter Sikeå skriker i mig. Försöker förstå vad det är jag känner där som jag inte kan känna här, varför känner jag mig som en annan person. Det är som att jag kan vara mig själv där, och förstår inte vad det beror på. Har kanske att göra med att jag vuxit upp delvis där, jag kan knyta an till mitt yngre jag.
Det enda jag ser fram emot just nu är sommaren och att få spendera tid där igen. Jag har ju velat flytta upp i ca 5 år, kollat hus på nätet typ konstant. Men nu har någon ny känsla tänts i mig, jag känner mig redo på ett annat sätt. Vill bara iväg nu direkt. Redo att lämna allt här för att få vara där. Allt förutom Lucas. Och det är väl där problemet startar. Han vill inte, jag vill.
08.40
Nu sitter jag med en macka framför mig, en kopp kaffe vid min sida och känner en liten ångest inför att starta igång jobb igen. Men också en liten pepp, träffa kollegorna (om än digitalt) igen. Få något att pyssla med. Trivs ändå i branschen, tror jag. Gör hellre det här om dagarna än springer runt i en matbutik eller serverar andra mat.
Inspirationen som jag hittade tillbaka till i Sikeå vill jag verkligen hålla fast i, oavsett om vi nån gång kommer bo där eller inte. Det var som att jag hittade mig själv, vem jag är i grunden. När allt annat är avskalat. Det fina är att jag både känner mig bättre på alla sätt när jag är i den där lilla byn, och samtidigt inte bryr mig om vad någon tycker. Så det är liksom en dubbelboost. Känner att jag verkligen kan acceptera mig själv för den jag är, och direkt jag är tillbaka här kommer den där osäkerheten. Vill bära smink, tänker mer på hur jag klär mig, vad jag visar utåt.
Ett litet steg på vägen är iallafall att börja skriva mer här igen, checka in med mig själv. Det var något som blomstrade då jag bodde där, och något jag tror att jag mår bra av.
Nu måste jag slänga på lite smink (lite iallafall), äta min macka och påbörja arbetsdagen.
