orkar inte räkna
Idag har jag haft en massa konstiga tankar, det har verkligen varit en filosoferardag. Nu vet jag inte om det bara är jag men jag kan ibland känna när livet tar en ny vändning. Ni vet den där känslan när man lyssnar på en låt som tar tillbaka gamla känslor och påminner om tidigare perioder i livet? Jag känner ibland av den där känslan av själva gränsen, att en ny period tar fart. Idag var en sån dag. Det känns som att nu tog något slut och en ny epok påbörjades. Domino är märkbart bättre, vi hade första riktiga vårdagen, jag kom till insikt om en massa saker, för första gången kände jag att jag inte skulle ha något emot att vara på jobbet, ja.. En massa saker kändes annorlunda idag.
Jag vet att jag kanske börjar trötta ut er nu, men jag tänkte igen på Breivik idag när jag stod och mockade. Jag började tänka på hans galna åsikter och varför han tycker som han gör. Jag försökte dra någon parallel till mig själv för att komma fram till någonting och på något sätt så kändes det som att jag förstod lite av hans frustration. Inte hans hat, inte hans mordbegär, inte hans åsikter om mångkulturalism, inte hans lack of empati och verkligen ingenting av det han står för. Dock förstod jag på ett sätt hans frustration över att vi inte förstår honom, att vi inte inser att "han har rätt". Jag kan förstå, tror jag, hur han till slut drog till med dessa överdrivna handlingar för att nå ut till folket. Dock undrar jag om han verkligen inser att ingen någonsin kommer att respektera honom för det han gjort och att ingen någonsin kommer att erkänna honom som en hjälte eller soldat, som han så gärna själv vill kalla sig. Att det enda han någonsin kommer vara i andras ögon är en mördare och inget mer. Ja.. jag undrar verkligen vad som försigår i hjärnan på den mannen. Jag skulle så gärna veta, för det knager hål i hjärnan på mig att inte förstå. Jag vill alltid ha en förklarig på allt och jag vill alltid ha ett lyckligt slut.
Jag såg på Robins tidigare ikväll och började även då spekulera kring saker och fundera på livet. Jag skrattade en del, både Johan Glans och Henrik Dorsin var med, ni kanske såg? Sen har jag suttit och pysslat med cosplayen och låtit tankarna bara susa runt av sig själva, det finns så mycket jag vill förstå och så mycket jag vill ha svar på. Sen finns det så mycket jag önskar att jag kunde prata om med folk men som jag håller inom mig av olika skäl. Livet är så trassligt men ändå så fint. Jag är så stressad men ändå så lugn. Jag känner mig så totalt ensam även om jag har er, mina fina fina vänner runt omkring. Jag är så arg på saker som har hänt och kan inte släppa vissa grejer, men inte heller kan jag ta itu med dessa saker nu.
Som tur är har jag inget kreativitetsbehov ikväll, bara en jäkla massa skit som jag vill lasta ur. Jag vill skriva tills fingrarna svider, dock ska jag inte göra det. Det är väl nog så jobbigt att bara läsa allt det här, om nu någon har orkat läsa igenom allt. Ni kanske bara kollar på texten och tänker "nää fasen vad mycket, orkar inte. Kan läsa sen." sen läser ingen ändå och så har jag skrivit en massa i onödan. Eller ja, i onödan är det väl inte ändå för jag får ju ut något själv av det. Skitsamma, nu ska jag sova. Jag blev nästan deprimerad av att börja gräva i mina kvällsspekulationer, ska låta det stanna inne och bara puttra nästa gång.
Sammanfattning: Bra dag. Många tankar, lite jobbiga men lite bra också.