Beroende
Ibland är det svårt att hålla koll på sig själv. Ibland märker man inte ens att man själv fastnar i dåliga vanor, och när man inser det så förnekar man det kanske också. Min största flykt och min största hobby har alltid varit att spela spel. Harry Potter under sommarloven när jag var liten, hundparken varje dag i mellan- och en bit in i högstadiet, WoW kom så småningom och slukade upp mig totalt. GTA, Zelda, gamla Playstation och Nintendo-spel, allt möjligt har vandrat med mig i livet och även väckt mitt intresse för spel som yrke, jag älskar hela kulturen runt spel, människorna, passionen. Hur det för konst, teknik och underhållning samman. Det finns så många sidor och så mycket fint med spelvärlden.
Dock dippade den här fina världen för mig nyligen. För första gången någonsin i mitt liv har jag på sistone upplevt stress runt spel, negativa känslor och en hets som bara kom helt plötsligt. Och nu kommer nördsnacket, så bear with me. Blizzard har bara för en vecka sen släppt en ny patch till deras senaste expansion. Detta innebär mycket content, nya grejer att göra, nya saker att få tag på. Bara när den här expansionen släpptes för några månader sen så kände jag att "nu jävlar ska jag haka på och vara bäst", så jag började spela mer och mer för jag ville för första gången ligga i toppen och bli riktigt duktig. Jag älskar ju även att spela för mekaniken bakom spelet, räkna på hur mycket skada jag kan göra, hur jag optimerar mina val för att vara etta på listorna. Jag har nästlat in mig, kollat på tutorials, nött hur länge som helst, fått enorma boostar av att bli bättre precis som man får av att kanske gå ner i vikt när man tränar. Jag har klarat av allt jag velat, nått dit jag vill och varit såå himla nöjd. Sen kom den här nya patchen, som alltså släpptes förra veckan. Och med patch så menas alltså att ett spel uppdateras för att man ska få nya saker att göra, ifall man "klarat ut" allt som går att göra.
Så, i och med det här så kom alltså mer content, allt jag har klarat av spelar inte längre någon roll, för nu finns det en ny mållinje att nå. Mer att klara av, mer grejer jag kan få, och jag vill ju vara först med allt det här såklart. Dagen då patchen kom var jag helt lycklig, sprang hem till datorn och kollade på alla nya, jättefina grejer, nya dungeons, nya quests, en del riktigt häftiga grejer. Jag började spela igen för att klara ut allt det nya, men här nånstans kom en vändning som jag aldrig upplevt. Efter några dagar så kändes spelandet nästan som plugg eller jobb, något jag var tvungen att göra för att "ligga i fas", men som jag egentligen inte ville ta tag i. Och när jag gjort det jag skulle göra för dagen så kändes det nästan skönt att det var avklarat, jag kunde slappna av. Jag njöt inte längre av att spela alls, men fick också ångest av att inte spela för att jag missade en massa saker och "slösade bort min tid", då jag hade kunnat hinna ikapp i wow. Så det blev en ständig ångest, både då jag spelade och när jag inte spelade. Det här höll på i några dagar och sen tänkte jag bara att "fuck it, om jag inte njuter av det här så kanske det är lika bra att sluta." Jag pratade om det med Lucas och han sa också "Jamen du kanske borde ta en paus då?" Och när han sa dom orden så ville jag nästan bara börja gråta. På en gång kände jag hemskt nog att jag ville inte sluta spela. Vart skulle jag få min lycka ifrån? Hur skulle jag må bra? Vad ska jag göra av min tid? Varför ska jag utesluta det jag älskar mest? Hela grejen kändes bara plötsligt som en drog på något sätt, något jag hatälskar. Så mycket ångest och så mycket velande. Wow har varit det jag gått till i många år när jag mått dåligt, det som hållit mig uppe och motiverad, Inspirerat mig till skolan, till min bransch. Det kändes som att förlora något så extremt stort av bara tanken att inte spela. Men det var bara att bita i det sura äpplet och inse att jag hur som helst inte mår bra av det här spelet.
Så sen några dagar tillbaka har jag faktiskt inte spelat, och jag har mått så bra. Jag känner mig lättad över att inte behöva bry mig om stressen eller hela tiden planera vad mitt nästa mål är och hur jag ska klå alla andra. Jag spelar ju fortfarande på min fritid, men spel som jag njuter av i stunden, och inte tanken att jag någon dag ska nå nånting. Jag vet inte varför riktigt jag skriver allt det här, det kändes bara som en stor grej för mig som plötsligt fick mig att tänka efter, och som fick mig att inse att även jag kan bli spelberoende. Och att tiden vi spenderar i vår vardag är så viktig att spendera på något man njuter av, och inte något man bara gör för att senare i livet uppnå något annat. Ibland är det nog bra att stanna upp och se över sin vardag och sitt liv och fråga sig själv om man egentligen är så lycklig man kan vara, eller om man kanske borde göra en förändring.
Tack för mig, nu ska jag nog göra lite te och spela något spel som får mig att må riktigt fint!
